Kris

En psykisk kris betecknar reaktionen på en livssituation där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall kunna hantera den aktuella situationen.

Självbilden är på väg att störta samman. Individen kan känna en stark smärta eller ångest.

En kris som är väl genomarbetad kan leda till bättre självkännedom och beredskap för framtida kriser.

Kriser indelas i utvecklingskriser & traumatiska kriser.
Varje människa upplever kritiska perioder i sin utveckling där fysiska och psykiska omställningar, kan leda till kriser . Människan står inför nya psykologiska, sociala och/eller biologiska uppgifter. Till dem kan man räkna trotsåldern, skolstarten, puberteten, familjebildandet, 30-40 års kriser, klimateriet, pensioneringen osv.

Det gemensamma för de traumatiska kriserna är att de utlöses av en yttre, omskakande och oväntad händelse, som är så svår för individen att hon inte kan hantera den. Exempel på detta kan vara förlust såsom att mista en anhörig, skilsmässa, amputation av någon kroppsdel. Andra exempel kan vara olika självständighets förluster såsom olika handikapp, bli intagen på sjukhus, fängelser eller kränkningar, social skam av olika slag, att misslycka i karriären, bli dömd för något brott, arbetslös o.dyl. Relations- och reproduktionsproblem, att ej kunna få barn, är andra vanliga orsaker.

Vid katastrofer, flygolyckor, storbrand, krigshändelser, jordbävningar etc. är den drabbade lika utsatt men ej lika ensam.